Både politiker och stödjande av S och Mp, inklusive LO, fortsätter att till höger och vänster prata om hur oansvarigt det är av Allianspartierna att inte vilja samarbeta och godkänna regeringens budgetförslag. Nu har SD yttrat att de kommer inte bara att fälla regeringens budget, utan de kommer att fälla alla regeringars budget som inte är deras egen. De kommer att fälla alla som inte godtar deras krav, vilka är att begränsa migrationen.
Att samtliga oppositionspartier väljer att rösta emot ens förslag på budget innebär inte att dessa partier är kränkta och vrånga och vill ställa till det, utan det innebär för en resonligt lagd människa med självdistans, att budgetförslaget helt enkelt inte godtas eller anses vara vettigt och bra. Att man inte tror på det helt enkelt. Man röstar ju inte för något man inte tror på, och man visar ju inte lojalitet till någon som försökt motarbeta det man tror på i 8 års tid (eller ja, egentligen i helhet svensk politisk historia), om förslaget i fråga inte rimmar tillräckligt väl med det man själv tror på. Detta förstår de flesta rimligheten i.
Att i sin tur uttala saker à la LO på Twitter som att Alliansen samarbetar med SD finns däremot ingen som helst rimlighet i. Att dela fiende innebär inte att man är vänner. Alliansen kommer inte heller att gå med på SD's krav angående migrationsbegränsning - därav finns inget samarbete med SD från Alliansens sida. Skulle SD trots vad de sagt stödja Alliansens budgetförslag, så finns fortfarande inget samarbete med SD från Alliansens sida, eftersom man då inte kompromissat för att få dem att rösta med ens förslag. Så ett sådant uttalande finns det inget befog för.
Vad vill då Alliansen? Jo, Alliansen vill givetvis liksom alla andra parter att den budget man lagt fram ska godkännas. Ett blocköverskridande samarbete innebär kompromiss, om ett samarbete bara gynnar den ena parten så är det ju inte värt för oppositionen att gå med på. Detta är inte svår logik att förstå. I S+Mp förslag finns inte denna kompromiss, utan man har från början bara krävt att alla ska dansa efter den egna pipan och sedan blivit sur och kränkt över att det inte fungerar så och skjuter då ifrån sig ansvaret. När man dessutom, som S+Mp i sitt högmod ständigt gör, glömmer bort att man är en mycket svag minoritetsregering, så finns det inte så mycket att gapa om. Ansvaret ligger helt och hållet på regeringsbildaren att agera på ett demokratiskt och diplomatiskt sätt som faktiskt är bra för det svenska folket. Vad är det som är så svårt att förstå?
Reby Söderpalm Löhr
Att samtliga oppositionspartier väljer att rösta emot ens förslag på budget innebär inte att dessa partier är kränkta och vrånga och vill ställa till det, utan det innebär för en resonligt lagd människa med självdistans, att budgetförslaget helt enkelt inte godtas eller anses vara vettigt och bra. Att man inte tror på det helt enkelt. Man röstar ju inte för något man inte tror på, och man visar ju inte lojalitet till någon som försökt motarbeta det man tror på i 8 års tid (eller ja, egentligen i helhet svensk politisk historia), om förslaget i fråga inte rimmar tillräckligt väl med det man själv tror på. Detta förstår de flesta rimligheten i.
Att i sin tur uttala saker à la LO på Twitter som att Alliansen samarbetar med SD finns däremot ingen som helst rimlighet i. Att dela fiende innebär inte att man är vänner. Alliansen kommer inte heller att gå med på SD's krav angående migrationsbegränsning - därav finns inget samarbete med SD från Alliansens sida. Skulle SD trots vad de sagt stödja Alliansens budgetförslag, så finns fortfarande inget samarbete med SD från Alliansens sida, eftersom man då inte kompromissat för att få dem att rösta med ens förslag. Så ett sådant uttalande finns det inget befog för.
Vad vill då Alliansen? Jo, Alliansen vill givetvis liksom alla andra parter att den budget man lagt fram ska godkännas. Ett blocköverskridande samarbete innebär kompromiss, om ett samarbete bara gynnar den ena parten så är det ju inte värt för oppositionen att gå med på. Detta är inte svår logik att förstå. I S+Mp förslag finns inte denna kompromiss, utan man har från början bara krävt att alla ska dansa efter den egna pipan och sedan blivit sur och kränkt över att det inte fungerar så och skjuter då ifrån sig ansvaret. När man dessutom, som S+Mp i sitt högmod ständigt gör, glömmer bort att man är en mycket svag minoritetsregering, så finns det inte så mycket att gapa om. Ansvaret ligger helt och hållet på regeringsbildaren att agera på ett demokratiskt och diplomatiskt sätt som faktiskt är bra för det svenska folket. Vad är det som är så svårt att förstå?
Reby Söderpalm Löhr