Om klubbarna och sporten inte utvecklas är jag rädd för att den kommer att vara mörk. Elitismen skrämmer iväg många nya förmågor.
Elitismen och attityden som genomsyrar vissa brukshundklubbar, oftast klubbarna i storstäderna, är inte bara vidrig, utan direkt farlig för hundsportens framtid. Har man inte "rätt" ras är man inte välkommen. De med erfarenhet står i klubbstugan och inspekterar en när en tränar, skrattar om det enligt deras tycke inte går bra. Nybörjare välkomnas inte utan utfryses, om de råkar ha "fel" ras.
Jag trodde att det skulle bli bättre när jag blev medlem i Sveriges Hundungdom. Det är trots allt folk i samma ålder, med samma brinnande intresse som stöttar varandra, tänkte jag. Det blev värre. Hur mycket jag än försökte att komma in i gänget, så blev jag motarbetad. Minns än idag, hur jag var den enda som en regnig dag, två dagar innan mydog, sprang till klubben för att ta fram alla agilityhinder som skulle köras till Svenska mässan. Ordnade allt, med nöje. Jag såg min chans att kunna visa att jag är engagerad, villigt och hjälpsam. Hjälpte till alla dagar i agilityn- inte ens då ville de tala med mig. De fryste ut mig och några till, för att vi var nybörjare. Jag satt och åt lunch själv vid ett bord, medans gänget satt vid ett annat bord nära mig. Har aldrig någonsin känt mig så ovälkommen. Det här var för några år sedan.
Idag? Idag ser och hör jag samma sak från andra nya medlemmar. Jag förstår inte varför man som brukshundklubb, som skall välkomna alla, oavsett ras på hunden, ålder på föraren, eller erfarenhet, vågar satsa på nya medlemmar.
Varför vågar man inte ta in nya medlemmar? Hjälpa dem på vägen, visa hur allt går till, förklara. Det är en stor värld som man blir inslängd i. Om brukshundklubbar inte engagerar sig i nya medlemmar, kommer vi aldrig att få en föryngring i framförallt brukset.
Vi har många unga personer i hundsporten idag, vilket är otroligt bra, vi skall fortsätta att rekrytera unga personer till den här fantastiska sporten. Men, har vi äldre, som nybörjare ofta ser upp till, som står och skrattar ut en så kommer vi att tappa det. Hundsporten skall vara en fristad. Det skall vara fritt från fördomar och press. Som vi kan se rapport efter rapport, är den psykisk ohälsan väldigt hög bland unga personer. Är det inte då vår uppgift, som engagerade i en fantastiskt rolig och givande sport, att släppa på alla krav.
Brukshundklubben skall vara peppande att gå till, där man förväntas att ha kul. Inte en plats med ännu fler krav, fördomar och än mer press på att man måste vara bäst för att få vara en i gänget. Sådant möter vi redan över allt ute i samhället. Alla har vi olika mål med vårt engagemang. Vissa vill till VM, andra vill till SM medans några inte vill tävla alls. Huvudsaken är att vi har kul samtidigt som vi utövar sporten.
Och varför tillåts gamla medlemmar som oftast har hängt med i flera år, skratta ut nya medlemmar utan att ta konsekvensen för det?
Enligt SKKs stadgar står det bland annat:
"1. Bevara SKKs profil som hundägarnas riksorganisation, inspirera, stödja och följa medlemsorganisationerna i deras verksamhet samt medverka till god sam- manhållning mellan dessa.
2.Etablera och bevara goda relationer mellan omvärlden och hundägaren och hundägandet genom att skapa sådana förutsättningar att hundägandet blir en respekterad och självklar livskvalitet i samhället."
Vilket i praktiken alltså innebär att klubben som tillåter det ske strider mot SKKs egna stadgar.
Jag vet att det kan vara jobbigt att granska sin klubb som man håller kärt, granska sig själv om hur man välkomnar nya förmågor. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Ett litet leende kan betyda mycket för en person. Man förlorar inget på att vara trevlig och tillmötesgående.
Om vi inte hjälper nya medlemmar att bli engagerade i framförallt brukset, där det krävs en stor föryngring, kommer detta inte att ske och brukset kommer att dö ut. Något som många av oss fanatiker fruktar.
Svea Hasanbegovic