När hunden drar i kopplet gäller att tålmodigt stanna varje gång den drar, tills den slutar dra. Detta är den enda rätta metoden. Eller?
Det bästa att göra när ens hund skäller på andra hundar är att avleda uppmärksamheten med godis. Eller?
Jag ser elitismen som ett stort problem inom hästhållning så väl hundhållning, även om detta inlägg handlar om det senare nämnda. Den trendigaste metoden är den bästa och ultimata. Ett tag skulle en aldrig säga nej till hunden utan bara belöna när den gjorde rätt, det finns fortfarande naiva stackare som tror på denna hunduppfostran. Sedan breakade Cesar Millan och hundvärlden delades upp i två läger som liknade himmel och helvete. Var en Cesar-följare var man djurplågare som använde elhalsband och var en Cesar-hatare så var en en mes som såg hundar som porslinsverk. Synd när ett så gigantiskt forum splittras på grund av en enda person i kombination med amerikansk media. Själv varken förkastar jag eller idoliserar jag varken Millan, Stilwell, Steen eller någon annan eftersom hundvärlden inte är svart och vit och det inte går inte alltid att säga "rätt eller fel". Vissa saker tror jag inte på och vissa saker tycker jag de har en bra poäng i. Precis som alla andra inom precis allt.
Jag kom som ni vet nyligen hem från Brasilien efter att ha spenderat tre månader där med min fästman Weverson. Vid några tillfällen besökte vi en gård som Ingela Larsson Smith köpt, vår mentor inom hästhållning och andlighet. Hon har tagit sig an en lokal gatuhund som numera bor på gården i fråga. Chili heter hon, och ser lite ut som seriehunden Muttley i "Stoppa duvan" eller vad den nu heter.
Ingela som är f.d. hundtränare på heltid men numera ägnar sig nästan uteslutande åt hästar och välgörenhet, lärde givetvis Chili att gå fint i koppel utan att dra. Det gick i början bra med metoden att stanna och vänta på slakt koppel, men Chili som levt på gatan och fostrat sig själv är en hund av ganska hård och okänslig kaliber och givetvis en tvättäkta opportunist. Det dröjde ungefär en vecka så hade tonårsgrabbarna på gården lärt henne att dra i kopplet igen, och denna gång var "stanna & vänta"-metoden helt förbrukad och bara att utesluta eftersom hon bara började dra mer när man stannade.
Vi överförde då tekniken inom horsemanship då man svingar ett grimskaft för att markera vilket "space" som är tillåtet respektive "stängt". Då med koppel istället för grimskaft. När Chili undvek det svingande kopplet och linan blev slak berömde vi. Detta är en metod som fungerar jättebra på vissa just "trubbiga" hundar som nonchalerar både kommandon, kroppsspråk och fysisk beröring, men givetvis är det inte alltid en bra metod för t ex. inlärning för valpar eller känsliga hundar.
En kan inte hålla sig enbart till den metod som alla viktigpettrar säger är bäst, en måste vara ödmjuk inför faktumet att hunden är en individ och därav prova sig fram. Det är ofta där det brister. Vi ser ofta hundar i kategorier och "typer" av personlighet genom att analysera över rasgrupp, ras, kön och dylikt. Tänk steget längre, hur skulle det se ut om vi kategoriserade in människor i personlighetstyper utifrån vilken hudfärg, kön eller religion en har? Vi vet ju alla att det inte riktigt fungerar så. Jag har just nu fyra hundar hemma (Sveas och mina) och alla är helt olika personlighetsmässigt. Mina förra avlidna hundar samt Tuff, Jack och Robbie som jag passat i perioder är inte heller ens lika varken varandra eller de jag har nu. Då jag praktiserat, hjälpt till och jobbat på kennel har alla hundarna haft egna behov vid träning och inlärning trots samma ras, samma inriktning och avlade på samma egenskaper. Generalisering fungerar inte. Och trots det tas inte ens denna "kategorisering" till hänsyn vid inlärningsmetoder utan det är prompt så här det fungerar när man lär in ditt och datt. Fungerar det inte så är det mer godis som gäller eller tänka på just den eller den detaljen. Nej! Lägg bara ner, prova något nytt. Hur många fall har en inte stött på då ägaren jobbat på samma sätt i åratal och sedan gett upp och hunden fortfarande har samma bristbeteende? Denna syn både sänker självförtroendet för föraren och är ohälsosamt för hundens harmoni. Till slut förstår den inte vad ni tränar på.
Sedan sitter allvetarna där på internet och flinar åt att det går dåligt för någon annan, eftersom de "minsann inte gör rätt". En fortsätter med sin elitism och förkastar alla som någonsin funderat på en annan metod än den "ultimata". En växer 4 meter när en får medhåll om huruvida Piff inte använder rätt tonläge i sin distraheringsträning för Papillonen som juckar på allt den ser och hur Puff beklagar sig över hur Bergern fortfarande inte sätter 6-pinnars slalom trots att man övat 2+2 i tre år. Vi måste vara mer öppna för att byta metoder, vi måste vara mer öppna för att våra favoritmetoder inte fungerar för alla hundar eller förare och vi måste sluta anklaga folk för att vara det ena eller andra från djurplågare till hönsmatte/husse bara för att de har en annan teknik eller syn på det hela. Vi måste skrota elitismen och bli ödmjuka inför varandra om vi ska kunna utvecklas inom vår hundhållning. Just nu står många och trampar samma lera som förra, förrförra och förrförrförra året. Släpp loss lite, katten!
Reby Söderpalm Löhr